Det handlar om klass, dumskalle (Kortversion)

Inget står över klass för oss arbetare: inte bostad, krig, invandring, jobb, miljö, utbildning – inget! Från lönen, arbetsorganisationen och den stress vi har på jobbet till hur lagar stiftas, vi beskattas, samhällets resurser används m.m.  Så, vi knegare gör bäst i att erkänna det och agera därefter. ”Jaså, du bestrider? Men det är ju typiskt en dumskalle att alltjämt bestrida”, som Brecht diktade.

Varje år beställer fackföreningen statistiska mätningar på klassklyftor och varje val mäter Statistiska Centralbyrån ”klassröstning”. I Sverige erkänns det t.o.m. idag att tillväxten är en klassfråga. Till SvD säger den 3 mars Kristian Skånberg vid Stockholm Enviroment Institute: ”Principiellt kan ett land tömma sina oljekällor, köra slut på sin maskinpark, låta arbetskraften slita ut sig och få jättehög BNP under massa år. Men sen står man där och har inget att leva av…” 

Arbetslivsforskarna Theorell/Karaseks ”krav-kontroll-stödmodell” utgår från att stress vi känner på jobbet handlar om ökade krav medan kontrollen över det egna arbetet försvinner – alltså om hur den klass som äger företaget stärker sin makt. Sveriges sociala klyftor ökar mest i hela OECD. Enligt ekonomerna Roine/Waldenström beror det på att 10 % med lägst inkomst får lägre a-kassa, sjukförsäkring, socialbidrag, samtidigt som kapitalinkomster (aktier, fastigheter) skjuter i höjden och skatten fråntas sin inkomstutjämnande roll – ja, klass igen.

På senare år har SD fått galopperande väljarsiffror och även vunnit många arbetarväljare i LO, med invandring som paradfråga. Men, aldrig förklarar de hur senare års flyktingvåg är en klassfråga. Rika områden som Täby och Danderyd skickade vidare ”sina” flyktingar till fattigkommuner och problemområden, där trångboddhet och andra problem förvärrats. Pengarna togs delvis från svensk välfärd och bistånd till fattiga länder. Rika hölls skadeslösa medan klassklyftorna späddes på, men så behövde inte ”bördan” ha delats. Det var inte nödvändigt för nyanlända att tävla om våra resurser, utan kunde lika gärna ha ”tagit” av de rikas.

Klass är en stark faktor i att bestämma vart och hur man kan bo. Bostadsfrågan hjälper även till att förstärka klassmönstren. Som HSB:s ordförande Anders Lago sade till SvD, så kan trångboddhet ”leda till bristande studiero” och ”svagare kontroll av ungdomar”. Barnen får då svårare att klättra på samhällsstegen i framtiden. Skola, bostad och klass hänger ihop. Invandrare är mer drabbade och därför är invandrarbarn överrepresenterade i arbetaryrken (t.ex. byggjobbare). All sorts ojämlikhet hjälper till att återskapa klasstrukturen, som inte är en av många ojämlikheter (kön, etnicitet, m.m.), utan är grunden som allting står på.

Sverige var som jämlikast 1983, sedan har klassklyftorna vidgats till 1940-talets nivå. Sociologen Stefan Svallfors gav 2004 ut boken Klassamhällets kollektiva medvetande. Där beskriver han en motsättning som har byggts upp i samhället, där å ena sidan de lägre samhällsklasserna blir alltmer beroende av marknaden (”rekommodifiering”), och å andra sidan har S, V och övriga partier osynliggjort klassaspekterna (”deartikulering”). När inget parti driver arbetarpolitik minskar det systemets legitimitet, samt öppnar upp för missnöjespartier och populism.

*

Klassamhället har knappast försvunnit. För vad är klasser? Jo, i varje samhälle delas människor in i olika roller för att producera vad samhället behöver. I 200,000 år uppdelades arbete på ett sätt så att ingen samhällsgrupp kunde ha monopol på resurserna, d.v.s. klasslöst. Men när ett överskott utöver överlevnad växte fram av utvecklingen så tenderade resurserna att läggas på arbetet med mest prestige. För att bättre bemästra naturen krävdes teknik och vetenskap för att mer planenligt organisera arbetet för att uppfylla behoven. De som hamnade i en sits att bestämma över arbete, teknik och vetenskap blev härskande klass, och en annan klass dess undersåtar. Idag utgörs de av kapitalister och lönearbetare.

Indelningen ovan motsvarar ett s.k. kapitalistiskt produktionssätt, som dominerar vårt samhälle idag. Vi kan som exempel ta köttbranschen. Före Slakthusområdet i Stockholm grundades 1912 var ägde köttarbetarna slaktbodar. Lejdare ledde kor över staden till slaktstället. Slaktarna bar djurdelar på ryggen. Men 1912 invigdes ett område där boskapen kom in med tåg, hölls i fållor i området, togs in i krokar i skenor till specialiserade stycklokaler med modern utrustning där arbetslag jobbade åt kapitalägare. Staten byggde tjänstebostäder för veterinärer. Moderna kyl- och kraftanläggningar byggdes. Effektiviteten och kvalitén revolutionerades, men köttarbetare förlorade deras oberoende och blev underordnade anställda.

Såhär kan klassförhållande se ut på en konkret arbetsplats… På toppen, beroende på företagets storlek, ägare eller en klick aktieägare i toppen. Utvecklingen har tvingat ägare att delegera ansvar på en hierarki av chefer. Högst upp VD, HR och styrelse, vars roller juridiskt skiljs från ägandet (även om de är samma personer). Under dem finns chefer för ekonomi, personal, försäljning m.m. Och underst i den här hierarkin finns avdelningchefer, linjecoacher eller arbetsledare. Dessa kanske jobbar lejonparten av tiden på golvet, men har viss lojalitet uppåt p g a lönetillägg, ansvar för personalpolitik m.m. Förutom dem finns arbetare utan makt över andras arbete, men vars individuella arbetssätt även har intellektuella inslag (t.ex. säljare, tekniker, mekaniker, hygien- och kvalitetsansvariga). Längst ner finns traditionell arbetarklass: styckare, sågare, iläggare, lager, truckare m.m.

Traditionell arbetarklass har visserligen krympt numerärt, men vi producerar mer än någonsin. Det är visserligen sant att Metall är ett tyngre förbund med tio gånger så många medlemmar och som befinner sig i de exportledande företagen, men vår bransch är ändå en del av regeringens exportstrategi. Underskatta därför inte vår tyngd! Precis som när gruvarbetare på LKAB eller hamnarbetare på APMT strejkar, så kan även vi ”få Sverige att stå still”. Även vi skapar ett större varuvärde när kostnaden för löner, lokal, maskiner, redskap och material är betalda. Detta ”mervärde” gör att även vårt fackförbund har strategisk betydelse. Fackföreningarna samlar idag en massa grupper som delar våra intressen, men behöver allierade med vår sociala tyngd för att få igenom sin vilja i samhället.

I slutet av 1800-talet och en stor del av 1900-talet visade arbetarklassen vad den kunde göra när den var enig och välorganiserad. Idag slåss Hamn 4:an i Göteborg mot en maktfullkomlig fiende sedan ett år tillbaka, en fiende som hotar hela vår strejk- och organisationsfrihet. Det är en medlemsstyrd fackförening som står upp för arbetarrörelsens bästa traditioner och har en ledning som vågar gå till konflikt för intressen som vi alla delar. De har kämpat i ett år, och det finns inga tecken på att de inom en snar framtid kommer att ge upp. Om även Livs, Metall o.a. förbund var så hade arbetsgivarnas klassdiktatur varit bortrensad för länge sedan. Må de rika och de mäktiga bäva inför denna framtid vi har att vinna…

…så var inte en dumskalle. Stå upp mot arbetsgivarna och deras klasspolitik. För arbetande människors oberoende och gemensamma intressen – även i politiken.

DENNIS NILSSON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s